| |
Utbredning
och förekomst
Arten är begränsad till östra New South
Wales, en förhållandevis litet område
jämfört med andra pytonarter i Australien. Den
är köldtålig och förekommer på
platser med nattfrost vintertid. Bland bebyggelse kan
den då påträffas på vindar i hus.
Den naturliga livsmiljön är skogar, klippor
och längs floder, där den kan finna både
skydd och föda. Klippmiljöer är särskilt
viktiga vintertid där de kan finna skydd under natten
och sola ett par timmar på dagen. Inom sitt utbredningsområde
är det en föhållandevis vanligt förekommande
ormart.
Utseende
och storlek
Grundfärgen är mörk, ofta svart med gula
eller vita teckningar. Flera vita fjäll kan bilda
små "diamanter" som kanske också
gett arten sitt namn. Det är en mycket polymorf art,
färg och teckning kan variera mycket, även inom
en kull. Nykläckta ungar mäter 35-40 cm och
vuxna djur kan nå en längd av 3 meter. Längder
på 2-2.5 meter är mer vanligt för fullvuxna
djur.
Födoval
Forskarna Slip och Shine som studerat diamantpyton, noterade
att ungar gärna åt copper-tailed skink, Ctenotus
taeniolatus. Vuxna djur äter däggdjur, i
terrarium möss och råttor. Min erfarenhet från
terrarium är att ungar föredrar relativt stora
byten framför små och att råttungar tydligen
smakar bättre än musungar. Halvvuxna och vuxna
djur tar döda byten utan problem
I
terrarium
Terrariet kan vara i stort sett torrt, det kan duschas
ibland och skall ha en rejäl vattenskål. Diamantpytonormen
kan klättra bra men kan räknas som marklevande.
Terrariet skall ha ett gömställe dit de kan
dra sig undan. Värme kan man ordna med en värmematta
under en del av terrariet eller med en spotlight. Temperatur
och ljus bör efterlikna klimatet i t.ex.Sydney. |
|
|
|
Förökning
Efter vintern inleds parningstiden, under denna period
är hanen helt ointresserad av föda. Om allt
går bra lägger honan ägg i juli. Två
veckor före äggläggningen ömsar honan
hud. Ställ in en rymlig låda fylld med torra
löv i terrariet, hit kommer honan söka sig och
lägga äggen. En kull kan bestå av 12-54
ägg. Äggen tas från honan och flyttas
över till en inkubator. Äggen skall ligga på
torrt substrat men i hög luftfuktighet. Temperaturen
skall vara 30-32º C och vid denna temperatur kläcks
äggen efter 50-60 dagar. Nykläckta ungar är
i stort sett mörka med otydliga, ljusa teckningar.
Efter fem till sex hudömsningar blir färg och
teckning tydligare.
Roligt
Diamantpytonormen är mycket vacker och lätt
att hålla i terrarium. Den går att föröka
och den blir inte så stor som t.ex. tigerpyton.
Temperamentet är lugnt och den är därmed
lätt att hantera. Vid utfodring kan den dock bli
ivrig och hugga lite vilt kring sig.
Mindre
roligt
David Barker nämner i sin bok att arten sällan
når hög ålder i terrarium. Vid sex-sju
års ålder råkar den ut för allehanda
krämpor och dör. I litteratur omnämns Diamond
Python Syndrome (DPS), som ett fruktat sjukdomstillstånd.
Sannolikt betyder terrariemiljön mycket för
hur djuren mår och hur gamla de blir i fångenskap.
Lästips
Pythons of the world, Volume 1, Australia.
Av David och Tracy Barker |
|
